Our Songs for Tomorrow – konsert och paneldiskussion

Our Songs for Tomorrow på Palladium den 5 november inleddes med ett panelsamtal lett av kulturproducenten Yvonne Rock. I panelen satt musikstudenterna och projektdeltagarna Manar Wahhab och Nahela Soussan från Palestina, och Nimrod Ginzberg och Dror Haberman från Israel.

– Jag var mycket besviken, angående mitt eget liv, på situationen mellan Israel och Palestina. Men jag ville ge mig själv en chans att träffa mina grannar. Det här projektet kunde lyfta upp mig. Att prata med dem, att ha kul med dem, att veta att det finns människor där [i Israel] som är som jag, det ger mig hopp, sa Manar Wahhab, Palestina, om hur hon kände innan och efter projektet.

Det gemensamma skapandet, arrangerandet, inövandet och framförandet av musik mellan de palestinska, israeliska och nordiska musikstudenterna har varit grunden för de tio dagar de har tillbringat tillsammans i Malmö.

– För första gången i mitt liv lyssnade jag tålmodigt på arabisk musik. Jag blev inspirerad av skönheten. Genom att lära mig att älska deras musik blev det lättare att förenas med dem, berättade Nimrod Ginzberg, Israel, om musikens betydelse för honom i projektet.

Att deltagarna har tillbringat all sin tid tillsammans har, enligt dem själva, varit avgörande för att lyckas.

– I det här projektet har vi bott tillsammans, inte bara pratat med varandra eller passerat varandra på gatan, sade Nahela Soussan om intimiteten i gruppen.

En kvinna ur publiken var intresserad av att höra vad deltagarna pratade om under sin tid tillsammans och om de under sina samtal berörde konflikten mellan Israel och Palestina.

– Med dina vänner pratar du om vardagliga saker, så det är vad vi gjorde, förklarade Nimrod Ginzberg samtalsämnena mellan deltagarna.

Men naturligtvis kom konflikten mellan Israel och Palestina upp.

– I början pratade vi mest strunt och lärde känna varandra, senare hade vi djupare diskussioner, påpekade Dror Haberman.

– Jag pratade mycket om min situation, mitt dagliga liv och de var goda lyssnare, fyllde Manar Wahhab i.

Konflikten mellan palestinier och israeler är så gammal att den alltid funnits närvarande i deltagarnas liv.

– Konflikten är något vi är födda in i, sa Nimrod Ginzberg. Vi skapade den inte och vi uppmuntrar den inte. Om människor kan mötas och bli vänner tror jag att situationen kan förändras från grunden.

Konserten som följde paneldiskussionen innehöll allt från komplexa körarrangemang, kärleksfullt bankande på varandra och sig själva med plaströr, vilket skapade både rytm och melodi, till traditionella sånger i nyskrivna arrangemang och originalmusik skriven av alla deltagare tillsammans under de tio dagarna i Malmö.

Delar av den nästintill fullsatta lokalen bjöd upp till dans under slutnumret medan Danny Felsteiner, facilitator för den israeliska delegationen, tog mikrofonen.

– Innan jag kom hit var jag skeptisk till det här projektet, men människorna som har medverkat och människorna som har drivit projektet har fått mig på andra tankar.

Röster om Our Song for Tomorrow

På ett tidigt stadium i mötet deltagarna emellan förstod jag två saker. En var att uppgiften som låg framför dem, att spela men framförallt leva tillsammans, skulle bli svårare än jag någonsin kunnat föreställa mig på förhand. Det andra var att de ändå var redo att ge det en chans, att för en stund lägga sin misstro åt sidan för att se vad det kunde leda till. Under konserten blev det solklart att deras uppoffringar inte hade varit förgäves. När de tillsist tog varandras händer, log och bugade, tändes i mig och säkerligen i andra åskådare samt deltagarnas hjärtan, ett hoppets ljus för framtiden.

/Ariel Blomqvist Rova, volontär under Our Songs for Tomorrow

En stor upplevelse var det, konserten på Palladium den 5 november. Först och främst enormt bra musik. För mig och Marianne var det något stort att höra israeliska och palestinska unga musiker göra musik, spela och sjunga tillsammans, på arabiska och på hebreiska. Jag kunde inte hålla tårarna borta. Och musikstilarnas förening förde fram något suveränt, de nådde fram till en syntes som visar vilken enorm potential det finns i kulturellt samarbete. Imponerande med ungdomarnas mod. De vågade göra detta. De lärde känna varandra, inte under olika etiketter utan som individer, personer. Och nu har de gemensamma erfarenheter.

Sådant här tror jag på: gemensamma upplevelser, professionell samhörighet (musiker!). Den politiska processen, förhandlingar och spel mellan maktlystna politiker, det ger lite eller inget. Men den här sortens samarbete och samhörighet, den tror jag på. Det är verkligen Our Songs for Tomorrow.

/Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi

Our songs for tomorrow var en av de mest fantastiska upplevelser jag har varit med om. I början var jag lite tveksam och kunde inte känna av hur fint det egentligen skulle bli. Det kändes så underbart att samarbeta med dessa personer, att bara sitta och titta på hur israeler och palestinier samarbetar med varandra. De slet mycket för att ge sitt bästa och även för att komma varandra närmre.

Jag fick se en palestinsk tjej som brinner för sitt land. Hon försökte att glömma bort hur hennes land har det och acceptera dessa israeliska kandidater, och israelerna försökte att läka såren palestinierna har. Jag fick se en stor glädje, något unikt som jag inte har sett tidigare. Miljoner borde ha sett det jag såg!

/Fatima Kindil, tolk under Our Songs for Tomorrow

Jag skulle vilja säga något om mirakel och musik. Här kommer jag med den israeliska gruppen, och som palestinier är det inte första gången jag träffar israeler. Men jag vill dela med mig av min erfarenhet, till alla de som lyssnar, det speciella som har hänt här inom loppet av enbart tio dagar. Och tack till Spiritus Mundi som gett liv åt detta projekt. Det här är faktiskt första gången i mitt liv som jag kan tala fritt med israeler. Jag kan acceptera dem och jag kan känna dem och acceptera att jag älskar dem och har känslor för dem. Det här var mycket speciellt för mig och jag kände det under alla dagar. När jag ser dem i ögonen får jag en känsla… den israeliska gruppen är fantastisk. Till exempel blev jag mycket rörd av Tal, hon är från den israeliska gruppen. Medan vi repeterade på Palladium kom hon fram och kysste mig på huvudet. Jag kan inte glömma detta. Det kommer att stanna med mig livet ut. När jag återvänder till mitt land kommer jag att ha en annan känsla inför israeler, inte som förut. Det ger mig hopp. För en stund, innan detta projektet, så förlorade jag hoppet om allt. Men med det här musikprojektet, denna stora sak, så känner jag att det finns hopp. Genom musik, genom oss som människor, som ungdomar tillsammans. Det var mycket intressant och mycket… det lyfter upp mig och driver mig till att fortsätta drömma.

/Manar Wahhab, deltagare i Our Songs for Tomorrow

Facebook Twitter Google Digg Reddit LinkedIn Pinterest StumbleUpon Email

Arkiv