Vårt moderna samhälle uppfattas förmodligen som relativt andefattigt och mer materialistiskt än någonsin tidigare. Konsumtionskulturens framfart har handlat om slit- och släng, köp dig lycklig och en föreställning om oändlig tillväxt på en planet med ändliga resurser. Därav kan nyandligheten även ses som en motpol mot det resterande samhällets normer, strukturer och värderingar. I spåren av Covid-19 pandemin verkar även andligheten och relationen till naturen stärkts. För majoriteten av svenskarna är naturen en källa till helande, att samla kraft och finna lugn och ro. Det positiva med pandemin har varit att fler valt att ge sig ut i naturen och återupptäckt dess magiska kraft. Tittar man på Sveriges urfolk och den samiska inställningen till andligheten, återfinner man att den är starkt kopplad till naturen. Djuren kunde visa att vattnet var drickbart, fanns det en glad och pigg groda i närheten av vattnet, ansåg man det även drickbart för människan. Kopplar vi andligheten till svensk folktro, finns det otaliga förhållningssätt gällande djur, väsen och natur. Återigen får andligheten en uppgift beroende på situation och kontext, kanske är det därför andligheten alltid återkommer till människan för att vägleda oss.
Andligheten stärker oss
Anledningarna till att utövarna av olika former av andlighet ständigt verkar öka är säkert otaliga. Dock finns det en gemensam nämnare, alla former av andlighet ska vara stärkande. Oavsett vilken andlighet utövaren söker ska den ha en stärkande effekt på välmåendet. Idag är det inte ovanligt att personer ser sin egna andlighet som ett intresse, på samma sätt som en annan person blir stärkt av att fotografera, måla eller skriva poesi. Kan andligheten stärka och utveckla människan. Kultur och andlighet är på ett sätt alltid kopplade till varandra!